Glovéus - Halkar jag nu...

Ibland går man på berg, i bland vandrar man i dalgångar, ibland flyger man bland molnen, ibland simmar man på botten av atlanten, ibland dansar man på månen och ibland är man fast i jordens mitt.

Var man än befinner sig kan man ramla. Ramla ner och slå sig mot den bisstra verkligheten som aldrig är särskilt långt borta.

Visst gör det olika ont beroende hur långt man faller.

Ibland har man nått så högt att ett snesteg gör att man ramlar av molnet, man kanske faller handlöst ner mot den stenhårda asfalten. Igenom jorden, känslan av eufori kan förbytas mot panik och ångestattacker. Ju högre man valsar ju ondare gör det att falla.

Ibland har man nått så långt ner att ett ytterliggare felsteg inte betyder något egentligen.

Man simmar redan i Marianergraven. Det kan bara bli bättre och varje god nyhet gör att man flyter upp ett litet snäpp till. Till slut kanske man får tag i en livboj, till slut kanske man får tag i en duva som lyfter och till slut kanske man kan åka snålskjuts på en rymdraket.

När man plockar vindruvor i edens lustgård kanske man antingen valsar på en skör tråd, eller en stålvajer.

Men oavsett tråd kan man alltid snava.

Och visst gör det ondare att falla ifrån toppen på en skyskrapa än från en tröskel.



Råkar jag halka och falla nu kommer det att göra väldigt ont.

Kommentarer
Postat av: Åsa

Du har helt klart valt rätt utbildning som första val

2009-04-15 @ 14:25:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0