Glovéus - I mitt eget hörn
Jag vill påbörja mitt inlägg med en förklaring.
De flesta kan nog gissa vad jag ämnar förklara.
Anledningen till att jag övergivit mitt kärleksbarn och tillika andra blogg och tagit i hand med en annan vilsen bloggare.
Kanske behövs ingen förklaring, det kanske är självskrivet, grundläggandeoch ofrånkommligt.
En självklarhet som man väntar på och räds inför likt ett höstlöv som kämpar mot att dala till marken. Det går liksom inte att fly ifrån. För eller senare dunsar det alltid mot asfalten och naturen går sin gilla gång, oberörd av ens egen vilja. För att fortsätta denna knackiga metafor tänker jag nu begrava lövet i ett vackert vitt snötäcke. Låt det förflutna vara förgånget och låt ett nytt löv växa fram i kanske större prakt än tidigare. Kanske lite grönare, kanske lite större, kanske lite mer lysande.
För visst kan den här fusionen av våra bloggar endast bli positiv?
För visst kan aktiviteten endast öka?
För visst kan intressebasen endast bli större?
För visst kan innehållet endast bli livligare när vi nu i samförstånd korresponderar på två olika platser. Med olika människor, klubbar, vänner och exkursioner
Jag kommer fortsätta i samma stuk som tidigare.
Berätta, beröra, frambringa skratt, gråt, ångest och kanske längtan efter ett nytt alster.
Låt detta bli en nystart.
Så tillbaka till verkligeheten jag just nu befinner mig i.
För de läsare som inte vet vem jag är kan jag avslöja min identitet: Sebastian Glovéus är vad jag kallas, Stockholm & Helsingborg är de platser jag kallar hemma. Fotboll är min stora passion. Har känt min medbloggare och kollega Robin sedan gymnasietiden.
Men det kanske väsentligaste är att jag förtillfället bedriver mina studier i Kina och Shanghai
Här hankrar jag mig fram i kollektivets utanförskap, där människor stressar förbi mig, kastar sig in i tunnelbanan utan åtanke på medmänniskor, där människor lever för dagen, satsar på morgondagen och tillsammans söker sig till rätta. Här lever jag och frodas i minst 3 månader till (med bud på ytterliggare 12).
Aldrig har jag ångrat min vandring och aldrig har jag sett tillbaka och undrat vad som skulle kunna vara.
Jag har tidigare bloggat på gloveus.blogspot.com samt gloveus.wordpress.com.
Så för er med intresse för vardagligt liv i ett annat hörn av världen. Följ mina strappatser online på den här platsen.
Vid tangenterna Sebastian Glovéus
De flesta kan nog gissa vad jag ämnar förklara.
Anledningen till att jag övergivit mitt kärleksbarn och tillika andra blogg och tagit i hand med en annan vilsen bloggare.
Kanske behövs ingen förklaring, det kanske är självskrivet, grundläggandeoch ofrånkommligt.
En självklarhet som man väntar på och räds inför likt ett höstlöv som kämpar mot att dala till marken. Det går liksom inte att fly ifrån. För eller senare dunsar det alltid mot asfalten och naturen går sin gilla gång, oberörd av ens egen vilja. För att fortsätta denna knackiga metafor tänker jag nu begrava lövet i ett vackert vitt snötäcke. Låt det förflutna vara förgånget och låt ett nytt löv växa fram i kanske större prakt än tidigare. Kanske lite grönare, kanske lite större, kanske lite mer lysande.
För visst kan den här fusionen av våra bloggar endast bli positiv?
För visst kan aktiviteten endast öka?
För visst kan intressebasen endast bli större?
För visst kan innehållet endast bli livligare när vi nu i samförstånd korresponderar på två olika platser. Med olika människor, klubbar, vänner och exkursioner
Jag kommer fortsätta i samma stuk som tidigare.
Berätta, beröra, frambringa skratt, gråt, ångest och kanske längtan efter ett nytt alster.
Låt detta bli en nystart.
Så tillbaka till verkligeheten jag just nu befinner mig i.
För de läsare som inte vet vem jag är kan jag avslöja min identitet: Sebastian Glovéus är vad jag kallas, Stockholm & Helsingborg är de platser jag kallar hemma. Fotboll är min stora passion. Har känt min medbloggare och kollega Robin sedan gymnasietiden.
Men det kanske väsentligaste är att jag förtillfället bedriver mina studier i Kina och Shanghai
Här hankrar jag mig fram i kollektivets utanförskap, där människor stressar förbi mig, kastar sig in i tunnelbanan utan åtanke på medmänniskor, där människor lever för dagen, satsar på morgondagen och tillsammans söker sig till rätta. Här lever jag och frodas i minst 3 månader till (med bud på ytterliggare 12).
Aldrig har jag ångrat min vandring och aldrig har jag sett tillbaka och undrat vad som skulle kunna vara.
Jag har tidigare bloggat på gloveus.blogspot.com samt gloveus.wordpress.com.
Så för er med intresse för vardagligt liv i ett annat hörn av världen. Följ mina strappatser online på den här platsen.
Vid tangenterna Sebastian Glovéus
Kommentarer
Trackback
